Carina Olsson

För er som inte vet så bröt min hund frambenet när han var ett par månader gammal. Det var en fruktansvärd upplevelse som jag inte önskar nån hundägare. Han är sen länge helt återställd och har inga men av det.
Igår trodde jag dock att historien återupprepade sig! Vi hade lämnat honom hos mina föräldrar då vi skulle iväg på ett par ärenden. När sen var där för att hämta honom så blir han helt hysteriskt glad som han alltid blir. Han sprang ut till bilen där husse satt. När han sedan skulle hoppa över till förarsätet så fastnade han med benet mellan sättet och säkerhetbältetshållaren. Han skrek och satt fast i ett par sekunder och både jag och H han tänka att nu gick benet av igen. Men sen kom han loss och fortsatte som vanligt. Han hoppade ur bilen och verkade inte skadad på nått sätt. Sen såg jag att han blödde och förstod rätt snart vad som hade hänt. Ena klon på framtassen var helt borta.

Så det var bara att sätta sig i bilen och åka till veterinären för att kolla att inget annat var trasigt. Väl där så fick han ett litet bandage som höll vägen hem för att sedan blöda igenom.

Idag har han skitont och är allmänt sur.
Tur bara att vädret är toppen så att man slipper krångla med strumpor och påsar eller liknande varje gång man ska ut med honom. Sån tur hade vi inte den gången då han bröt benet vill jag lova. Då var det ett evigt bytande av bandage och påsar hit och dit så fort man skulle ut!

Men jag försöker se det positiva i det hela och inser att det kunde ha gått mycket värre än vad det gjorde och det hade också kunna bli betydligt dyrare!