Carina Olsson

Ja så måste rubriken lyda för det är precis så det är just nu.
För att göra en lång historia kort så kan man sammanfatta så här: Torsdag, H ringer och ber mig hämta lilltjejen på dagis som blivit magsjuk, toppen tänker jag så här inför ledig helg och allt. Jodå sagt och gjort. Hon är sjuk och kräks ner halva hemmet. Blir dock mirakulöst snabbt frisk från kräkset men har istället fått tillbaks sin hemska hosta som hon haft fram och tillbaka sen innan jul, aptiten och det gamla glada humöret är också som bortblåst. Men men tänker jag, helgen kan fortfarande räddas och jag ser fram emot söndagen som bjuder på middag och bio med tjejerna, då ringer H och säger att köket ska vara nerplockat tills på måndagen för då kommer dom och skall börjar renovera det. Jahapp, bara att ägna sin lediga helg åt det då. Måååånga timmar går åt för få ner ett kök vill jag lova, inser i slutet av nedplockningen av köket att det kommer att bli näst intill omöjligt att bo där, men vi är envisa så vi vill försöka iallafall. Just det, jag glömde nämna att gubben jobbade heeeela lördagen så där gick den dagen tillsammans. Kvällen tillbringades med brorsan och hans familj där vi åt tacos och jag frack ett glas rose, lyx!
Hem tidigt för att sova, NEEEEEJ! Känner illamåendet komma krypande och mycket riktigt, sen var det kräkskalas all night long för min del. H får packa ner det sista av köket själv, vilket resulterar i att han ska lyfta undan de kartonger som jag packat....KRASSSCCCHHHH......hörs det från köket och jag inser innan jag ens har frågat att vi nu är porslinslösa, jodå mycket riktigt. Och till råga på allt så är det mitt fel då jag är ett jon och har satt ihop kartongen åt fel håll och därför som botten inte höll (skyller på att jag är fisk). Tillfrisknar iallafall under dagen och känner att jag måste få komma ut, pallrar mig iväg till middagen och bion med tjejerna och det gör susen för humöret. Måndag verkar hela familjen må bättre men prinsessan är fortfarande inte riktigt sig själv och får därför vara hemma från dagis, runt 9 tiden ramlar de köksgubbarna in och börjar riva. Inser efter bara några minuter att jag varken kan vara hemma under tiden dom river eller att vi överhuvudtaget kan bo där medan köket byggs om. Packar snabbt en väska och panikringer till pappa som kommer till undsättning, ner till hans jobb och vänta på att dom ringer från vårdcentralen för att ge prinsessan en tid för undersökning. Är också stressad då jag ska jobba på eftermiddagen men allt löser sig och enligt doktorn så är det nog bara en "elak" förkylning, lämnar av lillan hos farmor och åker till jobbet, försöker att stressa ner lite men inte lätt när man har en miljon saker att tänka på på jobbet också. H hämtar efter jobbet och vi åker till svärföräldrarna för att sova där. Prinsessan är sjuk igen och hostar om än ännu mer och för att toppa allt detta så kräks hon på natten ner hela mig och luftmadrassen, sen sover hon lugnt resten av natten. Gårdagen spenderades mycket lugnt för att på bästa sätt kunna bli friska från sjukkarusellen. Idag onsdag 2/2 så är det min och gubbens 5års förlovningsdag, skulle åka och fixa nått fint till honom och boka biljetter till bio och käka ute, men.....prinsessan har feber, H kom hem från jobbet och ligger i detta nu och kräks och själv så är jag bara heeelt slut.

Grattis på vår 5e förlovningsdag älskling och grattis till magsjukan, nu har vi haft den hela familjen. Efter det här kan det väl bara bli bättre?
Skönt också att jag jobar hela helgen så att vi inte behöver vara tillsammans då heller.....

Åhhh det är så mycket jag vill ha nu, måste egentligen inte ha nått men jag vill ha.

Vill köpa massa med fina vårkläder, ny makeup och snygga underkläder.
Nu när träning blivit en del av mitt liv så skulle det inte skada med en ny garderob av träningskläder heller.
Jag vill köpa jackor och skor som passar till våren och en snygg kavaj skulle inte heller sitta fel.
Jag vill åka på en resa till solen för jag saknar den desperat.
Jag vill gå på massage och ansiktsbehandling.
Jag vill klippa mig och slinga håret så att det ser fint ut till våren.

Oj så mycket det blev, får helt enkelt beta av det bäst jag kan och efter vad plånboken ger utrymme för, vilket inte är så mycket just nu.

Bara att fortsätta drömma, jobba och tänka positivt.

Ja, så är det.

Jag är blåögd både bokstavligt talat och faktamässigt.
Dom har börjat med vårt badrum nu, både jag och prinsessan min fick en smärre chock när vi kom hem igår. Mitt hem ligger i spillror....okej nu överdriver jag. Men för fan, mitt hem är min borg, mitt liv och en del av den jag är. Känns konstigt att främmande människor springer omkring där och jag inte vet vad dem gör. Troligtvis så är det som vilken arbetsplats som helst för dom men för mig är det som ett intrång i mitt liv.
Blev också mycket irriterad när jag se en halväten matlåda stå på min byrå, det betyder att dom troligtvis vart i mitt kök, värmt maten i min micro kanske amvänt mitt porslin, mina bestick och glas. Vem fan vet, kanske tillochmed tagit en macka när dom ändå höll på? Kollade dom in nyheterna på tv också?
Ja, jag vet jag kanske överdriver, men det kryper i kroppen på mig när jag tänker på det.
OM man nu skall göra allt det här i någons annans hem så sköt det snyggt så att den som bor där inte märker att nu gjort det, alltså lämna inte matlådan framme!!!

Blev en mycket kort visit hemma, då prinsessan gallskrek då dom borrade med en slagborr så att hela huset skakade. Ställde henne i hallen, gick knappt att komma längre pga ett stort jävla skåp som stod mitt i hallen och tog upp all plats. Sen sprang jag som en tok och packade ner de saker som behövdes för att sova över hos mamma och pappa. Väl ute igen så fick jag förklara att idioten i gasmask som försökte prata med prinsessan och mig inte var farlig utan ska göra vårt badrum fin, det gick så där och prinsessan tog tillsut till sig förklaringen men mycket tveksamt. Får se hur det blir när vi väl ska åka hem.

Sitter nu och längtar efter gubben som vart på konferans men som nu borde vara på hemväg.
6½ år tillsammans och jag saknar honom fortfarande som en nykär när vi inte är tillsammans. Kärlek!

Nu, strax i väg till S-tälje med bror,Villis,Cuttran och Dinoaurien för lite käk och rastning av kids.

Frisk Luft, I need it!

Ibland undrar jag vad jag har för smärttröskel, just nu känns det inte som jag har någon alls.
Jag har mensvärk och tycker extremt synd om mig själv.
Fick panik när jag insåg att det inte fanns någon ipren hemma, som tur var hittade jag en i en gammal väska. För när jag har mensvärk så blir jag som handlingsförlamad, hatar den där molande, äckliga värken som inte går över utan som är konstant fram till att den sakta ger med sig ett dygn senare. När jag var yngre var den dock värre och kraftigare. Då var det omöjligt för mig att gå till skolan dom dagarna och när det var som värst låg jag nerstoppad under ett täcke och kräktes av smärtorna, så var det som tur var väldigt sällan men ändå.

Jag förundras ofta över mig själv att jag klarat att föda fram ett barn utan att gå under, men tydligen så bor det ju krafter i en som man inte vet att man har tills man behöver dem.
Men när mensvärken sätter igång eller när jag slår i tån riktigt riktigt hårt så tänker jag alltid under en microsekund att föda barn det kan fan inte göra så här ont, snacka om att kroppen är bra på att glömma!

Trotsar mensvärken och ger mig ut i kylan istället, lite shopping kanske hjälper.