Tattarmamma, jag?

Har ni någonsin hamnat i en situation när ni känner att precis alla tittar på en som att man är den mest värdelösa personen (mamman) dom sett?

Idag hamnade jag i sån situation. Försökte vara en hurtig skogsmullemamma med mottot att "det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder" och klädde på mig och prinsessan i regnkläder för att gå upp till centrum och handla. Ute öste regnet ner och när vi kommit ungerfär halvvägs så hade jag surt konstaterat att min regnjacka inte alls var någon regnjaacka! M hade ingen luva till sin regnjacka och hatt vägrade hon ha på sig. När vi väl kom upp till Centrum så var jag dygnsur och M torr förutom huvudet. I affären så tittade alla på henne med ett "åhhh så sött med ett litet barn i regnkläder, vilken hurtig mamma!" minen och jag kände mig nöjd. Den minen skulle komma att bytas ut.
Väl i kassan började M att tröttna men jag lyckades hålla henne på ganska gott humör iallafall. När jag väl skulle betala så smög sig en lömsk och inte alls rolig tanke sig upp i mitt huvud "bara det finns pengar på matkontot????" PANIK!

KÖP MEDGES EJ!!!!!!
FAAAAN!

Vart är ungen?

Ursäkta sig till kassörskan och övertyga henne om att jag bara var tvungen att föra över pengar genom mobilen till matkontot... Mhmmmmphhh svarar hon surt.
Vill sjunka genom golvet men har inte riktigt tid med det, M skriker och vill inte alls vara med längre.
Sätter i desperation upp henne på ställningen där man ställer kassarna när man packar och ber henne att sitta still. Tittar bort en sekund för att i nästa ögonblick se hur hon hoppar ner. Skriker i ännu mer panik "För i helvete!!!!!" Lyckas på nått vänster föra över pengar och trösta en gråtande M.
Mutar med att hon får sitta i leksaksbilen utanför affären medans jag betalar och packar. Har hela tiden koll på henne, men för förbipasserande ser hon ut som en övergiven 1½åring. SKITSAMMA tänker jag då jag hellre har henne på ett ställe där hon sitter still och jag har koll på henne än att hon ska springa omkring medans jag ska koncentrera mig på att betala. Glömde jag säga att jag inte hade nån vagn med mig heller? Jodå, så smart så!

Hur tror ni då att det gick när vi skulle gå hem? Tror ni att hon ville lämna sin bil?
NEJ!
Skrik, bråk och ännu mer skrik!

Halft lyfter, halvt släpar min lilla (söta?) prinsessa hem. Regnet har nu tilltagit och halvvägs hem börjar det mullra ordentligt.
Kul, kul, KUL tänker jag. Lite åska på det här, precis vad jag behöver.

M är vid det här laget helt hysterisk och jag vill bara komma hem. På nått vänster lyckas vi och efter lång tröstning och lite mutande så lugnar hon ner sig.
Nu sitter vi här nybadade och nöjda.

Konstaterande av detta.
Jag är ingen Skogsmullemamma
Jag skall aldrig mer gå till Centrum i spöregn med M utan vagn.
Jag är ingen tattarmamma allt till trots, bara en massa otur på vägen!

Önska mig nu en lugn och skön kväll för det är jag värd!

Jag målade in mig i ett hörn men det gick bra ändå!

Allvarligt orolig för mig själv!
Jag påstår ofta att jag har ett bra självförtroende men hur fan kan man ha det när man inte har någon tro på sig själv?

Tror ni att det gick bra på provet? Ja det gjorde det, så bra som det kan gå.
Jag förstår inte varför jag gång på gång misstror mig själv så överjävligt!
Och det är inte så att det här betyget kommer att göra det lättare för mig till nästa kurs, nejdå. Vid nästa muntliga prov kommer jag sitta med precis samma ångest som jag nyss gjorde.

Nu ska jag ringa H som kommer att säga "Jag sa ju det" och sen ska jag gå och ställa mig framför spegeln och säga "Jag är bra" 10 gånger till mig själv, för nu får det fan vara slut på den självömkelseskiten!


Omotiverad!

Jag vill klona mig själv, hur fasiken ska det här gå?
Är inte ens nervös och det är inte ett bra tecken när det gäller mig och prov. Detta kommer inte att gå bra, är mer övertygad än någonsin.
Ja, jag tror att jag kommer att bli godkänd men jag kommer inte att få MVG och det är det jag alltid strävar emot.
För er som aldrig läst på distans så kan jag säga att det inte är kul att göra ett muntligt prov över en webbkamera och inte kunna frågorna. Det blir så uppenbart om man pluggat för lite.
Nu är det exakt 23 minuter kvar innan provet börjar.
Jag har lagt ihop boken för länge sen då jag insett att inget fastnar för tillfället. Jag får lita på att mina erfarenheter och kunskaper från mitt yrke ska räcka!


Håll tummarna för mig, det kommer att behövas!

Påmind!

Igår påminde Jamie Oliver mig om vilket fantastiskt land Sverige är.
Om ni inte såg avsnittet då han är i Sverige så sök upp det och se det!

Allemansrätten som för oss Svenskar är vardagsmat är för utlänningar något unikt och fantastiskt. Och visst är det unikt och fantastiskt.
Snart är det dags för svampplockning i djupa, förtrollade skogar och då ska jag påminna mig själv om hur lyckligt lottad jag är och hur lycklig jag är att mitt barn får växa upp med denna ynnest!

I övrigt så är jag kär i Spotify, säkert väldigt sen och omodern med denna insikt men vi har faktiskt inte lyckats skaffa Spotify förrän nu. Jag fullkomligt frossar i musik!
Just nu lyssnar jag på Michael Bublé och innan dess Takida, Rod Stewart, Melody Gardot, Erik Hassle, Sarah Dawn Finer, Sonata Artica, Frida Hamrin och många andra trängs också i min spellista.
Konstig blandning? Måhända, men musik är inte gjord för att stoppas ner i nått fack. Musik är gjord för att njutas av och gudarna skall veta att jag njuter!


Inse.

Är det inte så att man först i efterhand inser hur bra man har det?
Och är det inte så att man då inser hur fort tiden går och hur värdefullt livet är?
Ögonblicket just nu kommer aldrig tillbaka och om vi inte uppskattar det så är risken att man får ångra det bittert.

Just nu försöker jag etsa in bilden av min lilla familj som ligger och sover lunch tillsammans i soffan. Trygghet, värme och kärlek är vad dom uttstrålar. Skulle så gärna vilja lägga mig tillsammans med dem, men jag skall iväg till jobbet om bara en liten stund.

Nästa vecka börjar vardagen på riktigt igen då H semester är slut.
Är alltid tråkigt och vemodigt när semestern är slut, men efter ett tag så uppskattar man att få tillbaks de rutiner som ofta ruckas under semestern.

Har fotat en massa under denna semester för att i höst/vinter kunna titta tillbaka på bilderna för komma ihåg vilken underbar sommar det vart och är.

Bjuder på ett par favoritbilder från sommaren som gått.























ÄLSKA LIVET!



Mansgris någon?

Ibland är min man en mansgris.
Tex när han tar av sig kalsongerna i vardagsrummet och låter dom ligga där tills jag plockar upp dem.
Eller när vi är på stranden och han bara mååååste svalka sig för att han håller på att svettas ihjäl för att det är så varmt och utan betänkligheter slänger sig i låter mig stå på kvar på stranden för att ta hand om barnet. Sen ligger han i och simmar i 20 min medans jag plaskar med barnet. Väl vid bilen så frågar han. Varför badade inte du älskling?
Eller när har skyller på att han inte kan byta bajsblöjor för att han har så mycket bättre luktsinne än mig och att jag därför borde göra det som inte störs av lukten på samma sätt, dessutom borde jag vara van genom jobbet anser han.
Eller när han bläddrar på tvn och inser att Jönssonligan, Repmånad eller annan svensk tvklassiker går, då måste han se det även om han sett filmen 10959343205 gånger och kan varenda replik utantill, det är det som är tjusningen nämligen(Varför visar dom inte Dirty Dancing, The Notbook eller TopGun lika ofta?).


Trött blir man.

Men allt som oftast så är han underbar och omtänksam. Fotmassage, mysiga kramar och god mat är något som hör till vardagen.
Sen är han väldigt bra på att säga Jag Älskar dig minst ett par gånger per dag och det överväger det mesta, alla mansgrisfasoner till trots.

Min Tolla!

Inga ord kan beskriva vår vänskap.
Inga ord kan ta den ifrån oss.
Ingen ondska rår på den.
Älskar dig.


Världens bästa Tiger!

Underbara du!
Vet du vilken underbar vän du är?
Vet du vilken underbart unik människa du är?
Vet du hur glad jag är att jag får ha dig som vän?
Vet du hur mycket jag uppskattar dig?
Vet du hur lika vi är?

Och sist men inte minst, tack för att du passade Terriern ett par dagar så att jag och familjen kunde åka på semester ett par dagar. Inte ett knyst sade du om att det blev en dag längre än beräknat (jag skäms).

Du är en sådan vän som alla borde ha och det älskar jag dig för!





Avsiktlig bloggtorka!

Jag har semester. Inte en så lång semester. Men 2 veckor iallafall. Jag har lyckats pricka väldigt bra och väldigt soliga veckor. Jag är nöjd. Nu är det drygt en vecka kvar sen börjar kneget igen. Imorgon är det Lida Country Festival som gäller. Ska bli så kul.

Bloggtorka=Semester.

RSS 2.0