Längtan.
Nu när det är officiellt att jag ska få barn så kan jag ju avslöja att tiden går otroligt långsamt! Aldrig har jag väl längtat så mycket till hösten innan sommaren knappt har börjat.
Vill ju se det lilla livet som finns där inne i mig. Vill att det ska gå ett par månader till så att jag kan våga shoppa loss.
Är mycket jag vill just nu, men mest av allt vill jag att allt ska gå bra hela vägen.
Det har vart ett par turbulenta månader vill jag lova med allt från illamående och ett humör som absolut inte går att styra.
Sen ska vi inte ens tala om hur illa kaffe helt plötsligt kan lukta!!!
H har tagit det hela med ro och skött i princip all matlagning då jag inte klarat av doften av stekt mat eller att ta i något med konstig konsistens, typ köttfärs.
Det är konstigtatt man så totalt kan tappa kontrollen över sin kropp, för det är precis vad som händer när man blir gravid. Plötsligt har man något som rör runt hela ens existens.
Snusandet slutade jag med helt och hållet samma dag som jag fick plusset på stickan, eller jag kanske ska säga de 5 stickorna....ja jag var tvungen att göra ett par till test för att vara helt säker.
Fester ska vi inte tala om, helt plötsligt är jag moralkärringen nummer ETT som lite fisförnämnt rynkar på näsan när någon blir för full. Men samtidigt så inser jag ju att det är precis så där eller värre som jag själv brukar vara när alkohol är med i bilden.
Det finns så mycket olika saker man råka utför när man är gravid och jag har fått rätt många symptom. Illamående, noll kondition, kissar typ 40 gånger per natt, känslig för lukter, gråter för allt, bekräftelsebehov utan dess like (nobody loves meeeee!) m.m.
Men trots allt så finns det dom som har det så mkt värre. Tänker på dom stackarna som kräks i nio månader eller dom som får foglossning och blir sängliggande hela graviditeten.
Jag har det ju trots allt rätt bra, och det lyckorus som jag känner varje gång då jag inser att jag och min älskade har skapat detta mirakel som växer i mig den känslan kan inget slå!
Vill ju se det lilla livet som finns där inne i mig. Vill att det ska gå ett par månader till så att jag kan våga shoppa loss.
Är mycket jag vill just nu, men mest av allt vill jag att allt ska gå bra hela vägen.
Det har vart ett par turbulenta månader vill jag lova med allt från illamående och ett humör som absolut inte går att styra.
Sen ska vi inte ens tala om hur illa kaffe helt plötsligt kan lukta!!!
H har tagit det hela med ro och skött i princip all matlagning då jag inte klarat av doften av stekt mat eller att ta i något med konstig konsistens, typ köttfärs.
Det är konstigtatt man så totalt kan tappa kontrollen över sin kropp, för det är precis vad som händer när man blir gravid. Plötsligt har man något som rör runt hela ens existens.
Snusandet slutade jag med helt och hållet samma dag som jag fick plusset på stickan, eller jag kanske ska säga de 5 stickorna....ja jag var tvungen att göra ett par till test för att vara helt säker.
Fester ska vi inte tala om, helt plötsligt är jag moralkärringen nummer ETT som lite fisförnämnt rynkar på näsan när någon blir för full. Men samtidigt så inser jag ju att det är precis så där eller värre som jag själv brukar vara när alkohol är med i bilden.
Det finns så mycket olika saker man råka utför när man är gravid och jag har fått rätt många symptom. Illamående, noll kondition, kissar typ 40 gånger per natt, känslig för lukter, gråter för allt, bekräftelsebehov utan dess like (nobody loves meeeee!) m.m.
Men trots allt så finns det dom som har det så mkt värre. Tänker på dom stackarna som kräks i nio månader eller dom som får foglossning och blir sängliggande hela graviditeten.
Jag har det ju trots allt rätt bra, och det lyckorus som jag känner varje gång då jag inser att jag och min älskade har skapat detta mirakel som växer i mig den känslan kan inget slå!
Kommentarer
Trackback
