JAG KAN!
Efter över en veckas frånvaro från jobbet efter förra veckans turbulens så var det idag dags att göra comeback.
Det kändes skönt och tryggt. För visst är det så att vardagslivet är tryggt?
Jag gillar spänning, men ibland är det skönt med lite tråkig, hygglig vardagstrygghet!
Jobbade ett kort pass och det var tur det för det var ungefär vad jag orkade med just denna måndag. Lite smått kaos på jobbet med kort och folk och så där. Men det löste sig tillslut till det bästa.
I övrigt har jag bestämt att jag ska sluta vara så jädra snäll, alltså missförstå mig inte. Men jag har en förmåga att vända andra kinden till lite för mycket. När jag i vissa lägen borde stå upp för mig själv och inte ta nån skit.
Har nog att göra med att jag innerst inne tycker det är extremt jobbigt med konfrontationer och jag gillar inte att bråka med folk. Vad säger det om mig? Finns säkert nån fin Freudterm att ta till om mitt beteende.
Jag ska helt enkelt bli bättre på att peppa mig själv.
JAG KAN!
När jag hämtade prinsessan från dagis så tyckte jag att hon kändes lite varm, och mycket riktigt. Hon har feber.
Inte så lite heller, 39.4 men det kan man inte tro då hon som vanligt skuttade hem hela vägen från dagis förutom den sista lilla biten då det kom en bil mot oss och då tyckte hon att det var dags att sitta i vagnen. Så tacksam att hon har respekt och är lite rädd för bilar.
Hon har hållt humöret uppe hela dagen trots feber, men nu börjar det vackla lite. Och jag förstår henne så väl, feber är inte kul!
Nu blir det mys i soffan resten av kvällen och förhoppningar om att mitt lilla busfrö är bättre till morgondagen.
Love to the People!
