Mammaångest och snöyra!
Och så kom den, snön!
Känns som den är tidig i år.
Och mamma som jag är så har jag nu ångest för vad jag ska sätta på ungen min för kläder för att hon inte ska bli våt eller frysa.
Känner mig också lite förbannad på mig själv då jag fortfarande inte köpt några riktiga vinterskor till henne, hade liksom tänkt att göra det i slutet av månaden. Men det är bara att bita i det sura äpplet och inse att jag får ta tag i det på söndag, SENAST!
Okej, nu får ni inte tro att mitt stackars barn går omkring i ett par jympadojjor eller nått, nä så illa är det inte.
Hon har ett par vinterskor, men jag är inte säker på att dom kommer att räcka hela vintern.
Jag har spanat in ett par andra med GoreTex som jag tänkt köpa. Hade nog inte köpt dem i vanliga fall då dom är svindyra men då jag har en bra rabatt på Stadium så tänkte jag att jag skulle passa på.
När jag jobbade igår så pratade jag och min arbetskollega som också är tjej, varför vi tjejer hela tiden har sån prestationsångest när det kommer till att tro på oss själva. Jag har inga som helst problem med att förklara för vänner, familj och bekanta hur bra, duktiga och fantastiska dom är. Men när det kommer till mig själv så är det en helt annan femma, visst jag kan stå framför spegeln och säga. - Jag är bra, jag är bra, jag är bra. Men det går liksom inte ända in.
Gubben brukar säga att jag har alldeles för lite tro på mig själv och det stämmer nog.
Men hur lätt är det egentligen? Vilka krav ställs det inte på oss tjejer egentligen?
Som mamma skall du hela tiden vara superduper kreativ, lagom orolig och lagom avslappnad, du ska laga näringsrik och bra mat, du ska finnas till hands 24 timmar om dygnet, du ska vara ett uppslagslexikon i barnhälsa, du ska alltid se till att barnet ser snyggt och prydligt ut, du ska ha en karriär, du ska ha ett välstädat hem och en lycklig man.
Visst nu överdriver jag kanske en aning men bara en aning.
Ingen som rent ut säger att det ska vara så här, MEN folk tycker att det är så det ska vara!
Det är som outalad regel i vårt samhälle som vi inte riktigt lyckas bli av.
Är jag bitter nu?
Men i slutändan är det ju bara en sak man kan göra.
Man måste börja med att ta hand om sig själv innan man kan ta hand om andra, så enkelt är det.
Tänk på det!
Känns som den är tidig i år.
Och mamma som jag är så har jag nu ångest för vad jag ska sätta på ungen min för kläder för att hon inte ska bli våt eller frysa.
Känner mig också lite förbannad på mig själv då jag fortfarande inte köpt några riktiga vinterskor till henne, hade liksom tänkt att göra det i slutet av månaden. Men det är bara att bita i det sura äpplet och inse att jag får ta tag i det på söndag, SENAST!
Okej, nu får ni inte tro att mitt stackars barn går omkring i ett par jympadojjor eller nått, nä så illa är det inte.
Hon har ett par vinterskor, men jag är inte säker på att dom kommer att räcka hela vintern.
Jag har spanat in ett par andra med GoreTex som jag tänkt köpa. Hade nog inte köpt dem i vanliga fall då dom är svindyra men då jag har en bra rabatt på Stadium så tänkte jag att jag skulle passa på.
När jag jobbade igår så pratade jag och min arbetskollega som också är tjej, varför vi tjejer hela tiden har sån prestationsångest när det kommer till att tro på oss själva. Jag har inga som helst problem med att förklara för vänner, familj och bekanta hur bra, duktiga och fantastiska dom är. Men när det kommer till mig själv så är det en helt annan femma, visst jag kan stå framför spegeln och säga. - Jag är bra, jag är bra, jag är bra. Men det går liksom inte ända in.
Gubben brukar säga att jag har alldeles för lite tro på mig själv och det stämmer nog.
Men hur lätt är det egentligen? Vilka krav ställs det inte på oss tjejer egentligen?
Som mamma skall du hela tiden vara superduper kreativ, lagom orolig och lagom avslappnad, du ska laga näringsrik och bra mat, du ska finnas till hands 24 timmar om dygnet, du ska vara ett uppslagslexikon i barnhälsa, du ska alltid se till att barnet ser snyggt och prydligt ut, du ska ha en karriär, du ska ha ett välstädat hem och en lycklig man.
Visst nu överdriver jag kanske en aning men bara en aning.
Ingen som rent ut säger att det ska vara så här, MEN folk tycker att det är så det ska vara!
Det är som outalad regel i vårt samhälle som vi inte riktigt lyckas bli av.
Är jag bitter nu?
Men i slutändan är det ju bara en sak man kan göra.
Man måste börja med att ta hand om sig själv innan man kan ta hand om andra, så enkelt är det.
Tänk på det!
Kommentarer
Postat av: Johanna "Tolla"
Någonting jag förundras över är varför det alltid ska vara vi tjejer/mammor som ska se till att allting med hemmet är fixat när dagen är slut. Och samtidigt helst jobba också och uppfostra barn. Varför känns det som att papporna "bara" behöver jobba? Varför ska dom slippa allt det andra och det är ok??
Kram <3
Trackback
