Ja é int bitter...
Eller jo, det är jag faktiskt. Som fan!
Jag är och blir så trött på manssläktet. Nu ska jag inte dra alla över en kant, men eftersom jag är grinkärring så gör jag det ändå.
Gubben är förkyld, förstår ni vad jag menar?
Jag och prinsessan är också förkylda, men gubben är FÖRKYLD. Tydligen så är det en stor skillnad däremellan.
När han blir förkyld så är hela världen emot honom och ingen förstår exakt hur sjuk han är.
Anledningen till min bitterhet är att kl 5.35 i morse så vaknar jag av att duschen sätts igång och sovrumsdörren är inte stängd. Tillägas skall att vi båda är lediga idag och därför så hoppades jag på lite om än ack så lite sovmorgon. Sagt och gjort, Prinsessan ligger i vår säng och jag ber och bönar att hon inte ska vakna. Tror ju självklart att gubben bara ska vaska av sig lite snabbt, men inte........tiden går och går....
16 minuter senare är han klar, Prinsessan är klarvaken och jag är fruktansvärt irriterad. När jag försöker förklara detta så får jag som svar att ha svettats hela natten, har en jättblåsa i munnen som gör att han inte kan svälja utan att egentligen behöva morfin och att det är allmänt synd om honom.
Va? Vad missade jag? Vad har allt detta med att göra med att sovrumsdörren är öppen?
Han blir butter och sur som en strömming och går ut i vardagsrummet, Prinsessan springer glatt efter och börjar leka i vardagsrummet och pratar i ett. Hör att gubben försöker övertala henne att gå in och lägga sig hos mig igen...ehhh vad tror han???????
Efter en stund hör jag bara Prinsessan och ett annat ljud som jag allt för väl känner igen. SNARKNINGAR!
Nä nu j****r! Går upp och hittar honom i fosterställning i soffan med en filt uppdragen till öronen.
Prinsessan säger med ynklig röst "Pappa suuuk"....
Mitt hjärta rinner över och jag kan inte låta bli att tycka liiiiite synd om honom.
Går sedan in i badrummet för att upptäcka att jag har en härlig ögoninflammation i ena ögat, halsen är igensvullen, badrumsgolvet är dyngsurt, handduken ligger på golvet och det är hår i handfatet. Där tog den medömkan slut kan jag lova.
Så i skrivande stund så sitter jag här i köket och äter frukost med Prinsessan medans min käre sjuke gubbe ligger i soffan och drar timmerstockar.
Detta kommer att bli en underbar fredag, det känner jag på mig.
Jag är och blir så trött på manssläktet. Nu ska jag inte dra alla över en kant, men eftersom jag är grinkärring så gör jag det ändå.
Gubben är förkyld, förstår ni vad jag menar?
Jag och prinsessan är också förkylda, men gubben är FÖRKYLD. Tydligen så är det en stor skillnad däremellan.
När han blir förkyld så är hela världen emot honom och ingen förstår exakt hur sjuk han är.
Anledningen till min bitterhet är att kl 5.35 i morse så vaknar jag av att duschen sätts igång och sovrumsdörren är inte stängd. Tillägas skall att vi båda är lediga idag och därför så hoppades jag på lite om än ack så lite sovmorgon. Sagt och gjort, Prinsessan ligger i vår säng och jag ber och bönar att hon inte ska vakna. Tror ju självklart att gubben bara ska vaska av sig lite snabbt, men inte........tiden går och går....
16 minuter senare är han klar, Prinsessan är klarvaken och jag är fruktansvärt irriterad. När jag försöker förklara detta så får jag som svar att ha svettats hela natten, har en jättblåsa i munnen som gör att han inte kan svälja utan att egentligen behöva morfin och att det är allmänt synd om honom.
Va? Vad missade jag? Vad har allt detta med att göra med att sovrumsdörren är öppen?
Han blir butter och sur som en strömming och går ut i vardagsrummet, Prinsessan springer glatt efter och börjar leka i vardagsrummet och pratar i ett. Hör att gubben försöker övertala henne att gå in och lägga sig hos mig igen...ehhh vad tror han???????
Efter en stund hör jag bara Prinsessan och ett annat ljud som jag allt för väl känner igen. SNARKNINGAR!
Nä nu j****r! Går upp och hittar honom i fosterställning i soffan med en filt uppdragen till öronen.
Prinsessan säger med ynklig röst "Pappa suuuk"....
Mitt hjärta rinner över och jag kan inte låta bli att tycka liiiiite synd om honom.
Går sedan in i badrummet för att upptäcka att jag har en härlig ögoninflammation i ena ögat, halsen är igensvullen, badrumsgolvet är dyngsurt, handduken ligger på golvet och det är hår i handfatet. Där tog den medömkan slut kan jag lova.
Så i skrivande stund så sitter jag här i köket och äter frukost med Prinsessan medans min käre sjuke gubbe ligger i soffan och drar timmerstockar.
Detta kommer att bli en underbar fredag, det känner jag på mig.
Kommentarer
Postat av: Tolla
Jaa du, vad ska man säga? Det är tur att det är tjejerna som är gravida och föder barn, annars skulle det inte finnas några människor på jorden...
Kram på dig gumman! Ses kl 9,55 utanför Säby imorgon!
Postat av: Sara "Tiger" Andersson
Ajajaj. Hoppas Fredagkvällen var bättre. Love ya!
Trackback
